Standard Films Aesthetica
Forum Or Against’em
Mack Dawgs Down With People
Mack Dawgs Double Decade

Men det är två filmer som stått ut från mängden. That’s It, That’s All och Pony Tale.

Den förstnämnda är ju inte helt otippad då det är den dyraste ”extremsport”-filmen som någonsin gjorts och Travis Rice är ju inte tappad bakom en skoter om man säger…

Mycket goa panoreringar och kameraåkningar och till 10% en regelrätt naturfilm med snygga berg som åmar sig framför kameran. Visst är det kanske lite väl mycket av konstiga dubbelbakåtvolter men det är så föredömligt lite rails att en gammal gubbe som jag bara sitter och myser när det ena sjuka hoppet efter det andra radas upp i slowmotion.

Pony Tale är ett annat odjur. Inte lika hög budget men minst lika mycket kärlek till brädan, om inte mer, och så är den släppt gratis på nätet. Finns att ladda ner på pirate bay, helt jävla lagligt. Jag menar, det är ingen annan film som tar med en neighbor-grab (se ovan).

Ett hedersomnämnande förtjänar dock Double Decade som firar Mack Dawgs 20årsjubileum. En fin nostalgitripp som påminner mig om att jag snart har åkt bräda i 15 år, mer än halva livet. Låt gå att den senare hälften av de där femton har varit säsonger med max fem åkdagar. Förhoppningsvis kommer det att bli ett antal fler detta år.

Och ja, jag är för gammal och kass för att åka rails så därför hyser jag agg mot filmer som fokuserar för mycket på det och sån där ”galen” streetåkning.

Idag hittade jag en video till den gamla godbiten Lion’s Mane med Iron & Wine (ladda ner som mp3). Det gjorde att jag tänkte lite på skägg, både skägget i början av videon men även det maffiga skägget bakom musiken. Ett skägg som jag faktiskt har på bild. Yay!

Mannen bakom skägget heter Sam Beam och herr Burns får ursäkta men det jag minns från den kvällen på Skivfönstret är Sams skägg och ljuvliga stämmor. Anledningen till att han poserar lite överdrivet på bilden är att jag frågade om jag fick fotografera skägget, något som han inte hade några som helst problem med att ställa upp på. Så antingen är han van att skägget får all uppmärksamhet eller så är det världens vänligaste man på bilden. Jag tror på det senare.

När jag googlade lite så hittade jag någon som tagit några fler bilder från den kvällen. Tyvärr så finns det ingen ljudinspelning att hitta vilket kanske är lika bra, det skulle vara svårt att göra den kvällen rättvisa. Synd att jag hastade vidare till Uppsala och inte kunde hänga kvar för de där överblivna ölen som alltid brukar finnas längst in i kylen.

Hursomhelst, han gör sina videor själv och på youtube så finns det faktiskt två till som är minst lika fina som den ovan: Southern Anthem och Naked As We Came. Den senare är från den andra skivan som är lite mer putsad och som jag därför har avfärdat lite. Jag måste nog ändra mig nu…

Uppdaterat: Jag hittade ett klipp där Sam och hans syster spelar Naked As We Came live. Där får man se ett lite mer ansat skägg men fortfarande lika mäktigt.

Det ovanför är en fantastisk video för Minilogue – The hitchiker’s choice gjord av Kristofer Ström (Ljudbilden & Piloten). Klicka på nedanstående länk för att läsa hela inlägget och se två liknande filmer. Tidsvarning, filmerna är typ fem minuter långa och svåra att slita sig ifrån!

En till video från Kristofer Ström med samma underbara tecknarstil minus animationen. Här är musiken från hans egna projekt, Ljudbilden & Piloten. Bra skit liksom.

Jag slänger även med en grym japansk street art-video där ett gäng konstnärer målar en vägg om och om igen under en veckas tid.

Den långe, gänglige herrn som flytt till solen erkänner i detta inlägg att han är en apa!

Efter att ha sett presentationen som han länkar till känns det svårt att argumentera att man är något mer än en dansande apa bland andra apor.

(Apbild : Rick Smit [cc-a])

Nu har första snön kommit och jag är inte van att den stannar så här länge. Jag förstår inte varför jag, som snöälskare, inte har sökt mig norrut förr. Ja, inte saknar jag slasket iallfall och temperaturen ligger strax under noll, perfekt! En lasagne senare ska jag bege mig in till teknikmagasinet och köpa mig en Rubiks kub. Jag visste nämligen inte att de fanns i olika storlekar och som en datanörd får man ju skämmas lite då.

2×2x2 – 3×3x3 – 4×4x4 – 5×5x5 – 6×6x6