Ja då har man överlevt första utlandssemestern. Det blev inte bättre efter onsdagens blogginlägg. Torsdagen regnade bort helt och hållet och det var tur att alla hade med sig böcker att ligga och läsa. Den lätta förkylningen utvecklades till en rejäl förkylning och även om fredagen bjussade på några solglimtar så var det inte upplagt för varken solande eller badande men det blev en grym solnedgång åtminstone, se ovan.
På lördagen var det dags för hemresa och eftersom flyget gick sent på kvällen så passade vi på att åka in till Split på dagen för lite stadsturistande. Självklart blev det relativt fint väder då och de i resesällskapet som gillar att ligga ned och låta ultravioletta strålar skapa melanin blev ju lite kinkiga men jag tyckte det var en rolig stad att vandra runt i.
Flygresan var slutligen ett kapitel för sig. Försening på två och en halv timme. Förkylning = blixtrande värk i bihålorna vid landning. Landar runt halv fyra och åker då 40 mil till ljusdal med bil. Jag sov inget på planet och en knapp timme i bilen och är fortfarande inte helt återställd sömnmässigt. Men trots alla motgångar så var det ju inte helt dumt att åka utomlands och uppfinner man ett alternativ till flygandet så kan jag rent utav göra det igen!
Ja nu har man hittat en liten dator här i Kroatien och då kan man ju passa på att uppdatera bloggen lite kort för ungefär en spänn i minuten. Inte så mycket att skriva hem om egentligen, mest sol och bad och väldigt lite sightseeing. På nedresan var flyget försenet 2h så vi missade sista färjan ut till Brač där vi skulle bo i lägenhet. Vi ”sov” därför på färjeterminalen och trots att det var hamnkvarteren så överlevde vi tills första färjan kom. Söndag-tisdag hängde vi på ön brač och såg två städer, Supetar (där vi bodde) och Bol. På bol var det en ganska trevlig udde där vindsurfarna hängde pga blåsten. Det var således stora vågor (eller vafan vet jag, det kanske var relativt små vågor) och det var riktigt roligt att bada. Bussresan hem och dit var dock mindre rolig och mer av den dödsföraktande karaktären. Se bifogad illustration.
Nu har vi åkt tillbaka till split och tagit bussen söderut till Brela. Vi har varit här några timmar och det känns som att vi blir kvar här tills lördag då vi åker in till Split för en heldag i staden och sedan flygs vi hem på kvällen. Det regnade faktiskt igår och idag har det varit blåsigt och molnigt så jag trivs väldigt bra även om jag lyckats bli lite lätt förkyld. Men imorgon ska vädret återgå till ”super” så de där soldyrkarna jag åker med blir nog nöjda och glada de med.
Så då ska man åka till det där utomlandet som tydligen är så häftigt, för första gången! Roskilde räknas väl knappast som utomlandet (eller de däringa danskarna är ju iof rätt exotiska och svårbegripliga) och några timmar i Helsingfors är nog inget som jag får kosmopolitcredd för heller. Men imorgon flygs jag till Split och sen båtas jag vidare till Supetar på ön Brač i södra Kroatien.
Jag är ju känd för att vara sådär ”miljövänlig” och rösta för inskränkningar i det här eviga flygandet men nu är det svärfar som bjuder i samband med sitt 60-årsfirande så då är jag ju inte den som är den! Jag kan faktiskt uppskatta det här konceptet ”sol och bad” även om det inte är något jag sparar pengar i plåtburk för själv. Förhoppningsvis är de här negativa prognoserna lite överdrivna annars så finns risken att man åker dit och får uppleva lite hyfsad svensk sommar (förvisso varmare än frost och snö) och det vore ju snopet när man väl far iväg.
I oktober köpte jag ju mig ett exemplar av nördens kylarprydnad, kuben! Efter att då ha lekt med den några veckor så tröttnade jag eftersom jag inte knäckte det sista lagret och kuben hamnade i skrivbordslådan. Nu tycker jag att det behövs lite hjärnträning såhär på exjobbsslutspurten, så i förrgår knäckte jag den med hjälp, igår utan hjälp och idag utan hjälp på tid. Hur lång tid tog det att lösa den då? Jo, hela sex minuter, åtta sekunder och elva hundradelar. Jag har alltså en liten bit kvar till världsrekordet på 9,86 sekunder (förövrigt lika lång tid som det tog Carl Lewis att kuta 100 meter 1991) men för att nå dit måste jag nog byta från min nuvarande Fridrich-influerade lager-för-lager-metod till Petrus eller Roux.
Andra nyheter här uppe i Umeå är att vi har fått oss en ”playa” (på bekostnad av utsatta barn och de äldre såklart!). Vi var där och hängde på invigningen och det var ju ganska roligt med de små babypalmerna. Så nu kan jag säga att jag har sett en livs levande palm även om jag gillar björkar bättre.
Den som plockar referensen i titeln får ett skateboardhjul.
Uppdatering: Efter en cykeltur i det fina vädret tog jag tid igen, 4 min 1,2 sek. Nu får det vara nog med snabbkubning.
Uppdatering (070630): 3:12
Yey, idag har jag firat 10 000 dagar i livet. Det är ju ett tag mellan man fyller jämna 10 000 så det behövdes tårta och saft vilket serverades i parken precis här utanför. Ganska lagom varmt och blåsigt också. Jag fick till och med en 10 000-dagars-present, en liten gorilla med ett rövdike som går ända upp till nacken. (Helt oväntat så levererar ”rövdike” endast 14 träffar på Google! Använder inte alla det ordet?).
Jag är bara lite bitter att närmaste familjen inte kommer ihåg och uppmärksammar sådana här stora begivenheter. Jag förväntar mig därför ett sjujävla party när jag levt 20 000 dagar. Börja ladda redan nu!
Födelsedagsbarnet har idag firats i goda vänners lag med kakfrossa och en vansinnigt god kladdtårta (i princip två kladdkakor ihoplimmade med chokladsmet). Det fanns även barbapappaballonger, blandskivor och originalkonst med i bilden. En mycket lyckad övergång till ett hushåll med två jävligt gamla icke-ungdomar. Puss gumman!
Sen, apropå ingenting. Nog för att jag bara har spelat Guitar Hero i tio minuter men om den här låten skulle finnas till det spelet så skulle jag pantsätta mitt vänstra ben för att köpa en konsoll och en plastgitarr!!
Graeme Dott på VM ‘06, trött. (senaste finalen någonsin, 00:45)
Graeme Dott på VM ‘07, bedrövad.
Crucible-förbannelsen lever ännu, tråkigt värre eftersom jag gillar Dott. Nu får man heja fram Ronnie istället och hoppas på att han inte ballar ur som vanligt.
För övrigt är snooker världens bästa tv-sport, mycket på grund av herr Kim Hartmans sporadiska kommenterande och torra skämt.
Vad hände där? Vit hoppar som en halt anka på bordet. -Kim Hartman
Det snöar lapphandskar här utanför idag. Snabba växlingar verkar vara den senaste trenden. Jag har fixat så att man får välja själv vilket man gillar så slipper man väderchocken: Påsk eller sommar?
Det är inte ofta Google är ute och cyklar så när det händer måste man ju faktiskt dokumentera!
Som tur var så innebar inte länken ”Mina bärbara datorer” att Google hade hackat sig in på min lånade iBook och den gamla Dellen för att indexera mina hemliga filer. Det rörde sig istället om Googles, rätt anonyma, tjänst Google Anteckningsblock som hade översatts lite väl noggrant från ”My notebooks”. Google kanske borde kolla sina egna annonser och anlita kvalificerade översättare.
Jeje, kolla på bilden och gissa om ovanstående paragraf är obegriplig. Jag skyller på kaffet + likören…
