I oktober köpte jag ju mig ett exemplar av nördens kylarprydnad, kuben! Efter att då ha lekt med den några veckor så tröttnade jag eftersom jag inte knäckte det sista lagret och kuben hamnade i skrivbordslådan. Nu tycker jag att det behövs lite hjärnträning såhär på exjobbsslutspurten, så i förrgår knäckte jag den med hjälp, igår utan hjälp och idag utan hjälp på tid. Hur lång tid tog det att lösa den då? Jo, hela sex minuter, åtta sekunder och elva hundradelar. Jag har alltså en liten bit kvar till världsrekordet på 9,86 sekunder (förövrigt lika lång tid som det tog Carl Lewis att kuta 100 meter 1991) men för att nå dit måste jag nog byta från min nuvarande Fridrich-influerade lager-för-lager-metod till Petrus eller Roux.

Andra nyheter här uppe i Umeå är att vi har fått oss en ”playa” (på bekostnad av utsatta barn och de äldre såklart!). Vi var där och hängde på invigningen och det var ju ganska roligt med de små babypalmerna. Så nu kan jag säga att jag har sett en livs levande palm även om jag gillar björkar bättre.

Den som plockar referensen i titeln får ett skateboardhjul.

Uppdatering: Efter en cykeltur i det fina vädret tog jag tid igen, 4 min 1,2 sek. Nu får det vara nog med snabbkubning.
Uppdatering (070630): 3:12

Efter några veckors flyttande så kändes det som att det skulle passa att bli rejält förkyld. Egentligen var detta inte den bästa av idéer eftersom exjobbet redan var lagomt försenat och nu blir det bara löjligt. Hursomhelst kommer här en efterfrågad rapport från det nya kontoret, eller som det heter i folkmun: black metal-rummet (eller ”kryptan” om man är på det humöret). Fortfarande är det för ljusa väggar och inte tillräckligt svarta gardiner men eftersom man tydligen måste dela på kontor i dagens trångbodda samhälle så får jag väl anpassa mig en aning.

Annars finns det inte så mycket att rapportera annat än att det går att bekräfta att det är lämpligare att bo två personer på 68kvm än på 28kvm. Grannskapet är sparsmakat men helt i linje med mina preferenser där man åt norr hittar en parkeringsplats och åt öster ett snyggt värmeverk som hummar rogivande dygnet runt. Hela studentghettokänslan är inte heller så påtaglig eftersom lägenheten ligger lite avsides så att man slipper horderna av studenter som marscherar till universitetet. Kort sagt, fab shit!

Och nu när utrymme finnes så är det fritt fram för vem som helst att komma förbi och prova på det här Umeå som tydligen är så jävla hett.