Random uses of ones and zeros

Nu töar det iof lite lätt men det har varit väldigt vintrigt och gött de senaste veckorna. Snowboardtarmen börjar rycka och slita i buken och jag har betat av en hel del nya filmer.

Standard Films Aesthetica
Forum Or Against’em
Mack Dawgs Down With People
Mack Dawgs Double Decade

Men det är två filmer som stått ut från mängden. That’s It, That’s All och Pony Tale.

Den förstnämnda är ju inte helt otippad då det är den dyraste “extremsport”-filmen som någonsin gjorts och Travis Rice är ju inte tappad bakom en skoter om man säger…

Mycket goa panoreringar och kameraåkningar och till 10% en regelrätt naturfilm med snygga berg som åmar sig framför kameran. Visst är det kanske lite väl mycket av konstiga dubbelbakåtvolter men det är så föredömligt lite rails att en gammal gubbe som jag bara sitter och myser när det ena sjuka hoppet efter det andra radas upp i slowmotion.

Pony Tale är ett annat odjur. Inte lika hög budget men minst lika mycket kärlek till brädan, om inte mer, och så är den släppt gratis på nätet. Finns att ladda ner på pirate bay, helt jävla lagligt. Jag menar, det är ingen annan film som tar med en neighbor-grab (se ovan).

Ett hedersomnämnande förtjänar dock Double Decade som firar Mack Dawgs 20årsjubileum. En fin nostalgitripp som påminner mig om att jag snart har åkt bräda i 15 år, mer än halva livet. Låt gå att den senare hälften av de där femton har varit säsonger med max fem åkdagar. Förhoppningsvis kommer det att bli ett antal fler detta år.

Och ja, jag är för gammal och kass för att åka rails så därför hyser jag agg mot filmer som fokuserar för mycket på det och sån där “galen” streetåkning.

Jag har ju ofta bevistat nätet under namnet mnsc och namnet finns registrerat på diverse sidor, forum och webbplatser. Det har hängt med ett tag och jag flertalet gånger fått frågan var namnet kommer ifrån. Jag brukar dra till med någon förkortning som passar in i situationen där Maybe Not So Cool brukar vara standardsvaret. Men att det skulle röra sig om en simpel initialism är bara en efterhandskonstruktion…

Sanningen bakom mnsc är bra mycket töntigare än så men nu kommer den för evigt att vara inbränd i internets elefantminne. Handlingen utspelar sig på den hälsingska glesbygden och klockan visar mitt på 90-talet. Filmen Menace II Society hade hittat till för-för-för-förorten efter några år och som ung och lättpåverkad ville man ju gärna vara lika hård och grym som gängmedlemmarna man sett på film (se videovåldsdebatten). Men man var ju jävligt fredlig på den tiden och inte hade jag några direkta fiender att skjuta ihjäl. Så vad fanns kvar, man fick lyssna på gangsta-hiphop och träna på att säga “fuck” och “dawg”.

Efter ett tag med baggybrallor, stora t-shirts och bister uppsyn var det så dags för eldprovet, Grafitti! Skadegörelse var en lagomt illegal företeelse som kunde skötas utan större risk för att åka dit men för att kunna klottra behövde man ju en fett cool tagg som gärna fick vara lite farlig. Inspirerad av tidigare nämnda film så fick det helt enkelt bli menace minus vokalerna plus ett s för att det skulle se snyggt ut och liksom gå att halvuttala som “menacee” eller nåt. MNSC! Sagt och gjort, den stora klottringsnatten kom och “gänget” åkte till “centrum” för att “klottra” tills snuten kom och tog oss! Slutresultatet blev en sprayad tagg på en sopcontainer som stod utanför ICA. Man kan lugnt säga att min street cred inte slog i höjden.

Sedan dess har min gatukonst varit väldigt svår att hitta (för att inte säga obefintlig) och den lycklige ägaren till sopcontainern lär ju kunna sälja den för multimiljonbelopp inom några år när min konstkarriär tagit fart ordentligt.
(more…)

Ett otroligt frustrerande kattspel från Japan? Jamenvisst! Jag lyckades dock låsa in katten några gånger bara för att finna att slutet inte var så tillfredsställande som man kunde önska. Jag hade helst sett en matberedare eller att katten fick svälta till döds. Och jag är ju ändå en kattvän!! Men den där katten är jävulen säger jag.

Ja då har man överlevt första utlandssemestern. Det blev inte bättre efter onsdagens blogginlägg. Torsdagen regnade bort helt och hållet och det var tur att alla hade med sig böcker att ligga och läsa. Den lätta förkylningen utvecklades till en rejäl förkylning och även om fredagen bjussade på några solglimtar så var det inte upplagt för varken solande eller badande men det blev en grym solnedgång åtminstone, se ovan.

På lördagen var det dags för hemresa och eftersom flyget gick sent på kvällen så passade vi på att åka in till Split på dagen för lite stadsturistande. Självklart blev det relativt fint väder då och de i resesällskapet som gillar att ligga ned och låta ultravioletta strålar skapa melanin blev ju lite kinkiga men jag tyckte det var en rolig stad att vandra runt i.

Flygresan var slutligen ett kapitel för sig. Försening på två och en halv timme. Förkylning = blixtrande värk i bihålorna vid landning. Landar runt halv fyra och åker då 40 mil till ljusdal med bil. Jag sov inget på planet och en knapp timme i bilen och är fortfarande inte helt återställd sömnmässigt. Men trots alla motgångar så var det ju inte helt dumt att åka utomlands och uppfinner man ett alternativ till flygandet så kan jag rent utav göra det igen!

Turerna i Kroatien utritade med Google Earth.

(Hrvatska är Kroatien på kroatiska)

Ja nu har man hittat en liten dator här i Kroatien och då kan man ju passa på att uppdatera bloggen lite kort för ungefär en spänn i minuten. Inte så mycket att skriva hem om egentligen, mest sol och bad och väldigt lite sightseeing. På nedresan var flyget försenet 2h så vi missade sista färjan ut till Brač där vi skulle bo i lägenhet. Vi “sov” därför på färjeterminalen och trots att det var hamnkvarteren så överlevde vi tills första färjan kom. Söndag-tisdag hängde vi på ön brač och såg två städer, Supetar (där vi bodde) och Bol. På bol var det en ganska trevlig udde där vindsurfarna hängde pga blåsten. Det var således stora vågor (eller vafan vet jag, det kanske var relativt små vågor) och det var riktigt roligt att bada. Bussresan hem och dit var dock mindre rolig och mer av den dödsföraktande karaktären. Se bifogad illustration.

Nu har vi åkt tillbaka till split och tagit bussen söderut till Brela. Vi har varit här några timmar och det känns som att vi blir kvar här tills lördag då vi åker in till Split för en heldag i staden och sedan flygs vi hem på kvällen. Det regnade faktiskt igår och idag har det varit blåsigt och molnigt så jag trivs väldigt bra även om jag lyckats bli lite lätt förkyld. Men imorgon ska vädret återgå till “super” så de där soldyrkarna jag åker med blir nog nöjda och glada de med.

Croatia signing off.

Så då ska man åka till det där utomlandet som tydligen är så häftigt, för första gången! Roskilde räknas väl knappast som utomlandet (eller de däringa danskarna är ju iof rätt exotiska och svårbegripliga) och några timmar i Helsingfors är nog inget som jag får kosmopolitcredd för heller. Men imorgon flygs jag till Split och sen båtas jag vidare till Supetar på ön Brač i södra Kroatien.

Jag är ju känd för att vara sådär “miljövänlig” och rösta för inskränkningar i det här eviga flygandet men nu är det svärfar som bjuder i samband med sitt 60-årsfirande så då är jag ju inte den som är den! Jag kan faktiskt uppskatta det här konceptet “sol och bad” även om det inte är något jag sparar pengar i plåtburk för själv. Förhoppningsvis är de här negativa prognoserna lite överdrivna annars så finns risken att man åker dit och får uppleva lite hyfsad svensk sommar (förvisso varmare än frost och snö) och det vore ju snopet när man väl far iväg.

Yey, idag har jag firat 10 000 dagar i livet. Det är ju ett tag mellan man fyller jämna 10 000 så det behövdes tårta och saft vilket serverades i parken precis här utanför. Ganska lagom varmt och blåsigt också. Jag fick till och med en 10 000-dagars-present, en liten gorilla med ett rövdike som går ända upp till nacken. (Helt oväntat så levererar “rövdike” endast 14 träffar på Google! Använder inte alla det ordet?).

Jag är bara lite bitter att närmaste familjen inte kommer ihåg och uppmärksammar sådana här stora begivenheter. Jag förväntar mig därför ett sjujävla party när jag levt 20 000 dagar. Börja ladda redan nu!

Tårtans upplägg

Grädde + non-stop och jordgubbar
r,---------tårttopp-------------,
ä|  Chokladpudding              |
d+---------tårtmellan-----------|
d|  Vaniljkräm + bananer        |
e`---------tårtbotten-----------´

Födelsedagsbarnet har idag firats i goda vänners lag med kakfrossa och en vansinnigt god kladdtårta (i princip två kladdkakor ihoplimmade med chokladsmet). Det fanns även barbapappaballonger, blandskivor och originalkonst med i bilden. En mycket lyckad övergång till ett hushåll med två jävligt gamla icke-ungdomar. Puss gumman!

Sen, apropå ingenting. Nog för att jag bara har spelat Guitar Hero i tio minuter men om den här låten skulle finnas till det spelet så skulle jag pantsätta mitt vänstra ben för att köpa en konsoll och en plastgitarr!!

Graeme Dott på VM ‘06, trött. (senaste finalen någonsin, 00:45)

Graeme Dott på VM ‘07, bedrövad.

Crucible-förbannelsen lever ännu, tråkigt värre eftersom jag gillar Dott. Nu får man heja fram Ronnie istället och hoppas på att han inte ballar ur som vanligt.

För övrigt är snooker världens bästa tv-sport, mycket på grund av herr Kim Hartmans sporadiska kommenterande och torra skämt.

Vad hände där? Vit hoppar som en halt anka på bordet.
-Kim Hartman

Alla hjärtans dag firades med parpingis där Maja först vann en femsets-rysare med 3-2 bara för att ge mig revansch i en tresetare med klara 2-0. Good times. Och vi behövde inte ens justera reglerna.

Uppdatering (070220): Pingis idag igen och det är fortfarande väldigt jämnt. 2-1 till mig i en tresetare med gamla reglerna. Varför ändrade man reglerna förresten? Publikfrieri?