Är det inte BTSM som sitter där borta? Nej, det är Jennifer!
Jo BTSM rör på sig. Långsamt och med en sjuklig eftersläpning. Lite extrapolering och överslagsräkning säger att det här projektet kan vara i hamn redan om 15 år! Men jag har dock stora förhoppningar på att tempot kommer öka när det tidiga 90-talet är förbi. Perioden då man befann sig i de ljuva tonåren och såg löjligt mycket samtida film, både bra filmer och skräp. Det man inte såg har känts svårt att förhålla sig till och mången timme har förslösats på imdb i kombination med det där hacket jag gjorde.
Det som ändå har hänt är att tre filmer har avverkats det senaste året utan att det bloggats ett ord om det. Det blir lite av en promenad nedför minnenas allé när jag ska försöka skriva ihop något om filmen som passar in i glappet mellan 1997 och 1995. A Gun for Jennifer.
Jepp, indiefilm med mycket skräp på cellulosan som avhandlar en klassisk instinkt, hämnden. Det är på pappret rätt oproblematisk hämd som avhandlas: män som våldtar och är allmänt perverterade ska skäras kuken av och dödas. Filmen lyckas ändå komplicera det lite då kvinnogänget som utför hämndhandlingarna nattetid visar sig driva en strippklubb om dagarna. Inget konstigt med det utan snarare tidstypiskt provoaktivt queerfeministiskt (Tribe 8 både i filmen och på soundtracket) men man får klura en del över huruvida det är rättmätig individuell hämnd som är drivkraften eller ett generellt manshat a la Solanas. Hursomhelst förtjänar män/patriarkatet alltid en känga eller två och då är den här filmen exemplarisk med sin blodiga och råa attityd.
Om jag bara mindes hur man använde mitt betyg-plugin så hade filmen fått en trea. Även om jag börjar känna mig rätt trött på betygsättandet. Egentligen räcker det med ovanstående utläggning och så får den andra projektdeltagaren som nuförtiden arbetar på distans minnas/tycka till i kommentarerna om det så behagar henne.