Random uses of ones and zeros

Jag följer egentligen bara en filmblogg för att få tips på BTSM-filmer, Moon in the Gutter, och det är främst för de inlägg där han lägger ut ett gäng skärmdumpar från en film. Men idag såg jag att han börjat med ett projekt där han ska skriva om sina favoritfilmer, år för år, från 1926 till nutid. Han länkar också vidare till sin inspiration och då dyker två filmnördar till upp med liknande projekt.

En regissör, Jeffrey Goodman (?) och någon som verkar gilla maffiafilmer.

Alla de där är ju riktiga filmnördar™ och det är väl därför de avhandlar favoritfilmer och inte osedda filmer. Skulle BTSM gälla favoritfilmer så skulle det bli jävligt tunt efter 1980.

Det märkliga är att alla verkar börja ~1925-1930 och kanske är så att det är först då det kom något som räknas som ”riktiga” filmer. Jag har ju inte riktigt gjort någon research på det och ingen av bloggarna skriver varför just det året har valts. Men om det är så så: bara 67 filmer kvar! Och självklart är Åtrå/Flesh of the Devil (1926) spikad, youtube (varning, 20-tals-porr).

Efter att Peter Jackson regisserat den heliga treenigheten vad det gäller äckelrullar (Meet the Feebles+Bad Taste+Braindead) så tog han sig an en historia baserat på verkliga livet, nästan helt utan specialeffekter och öron som ramlar ner i vaniljsåsen, Heaveny Creatures. Filmen är baserad på ett på den tiden uppmärksammat mord i Nya Zeeland där två unga flickor mördar den ena flickans mamma. Bakgrunden är en intensiv vänskap mellan de två och en vuxenvärld som vill hålla dem isär. Detta eftersom det spekuleras i att anledningen att de tillbringar så mycket tid tillsammans är att de är homosexuella, vilket på den tiden sågs som en sjukdom som skulle botas.

Det känns som att filmen tjänar på att ses i backspegeln och det bestående minnet är att det är en rätt bra film som (självklart) bryter av mot hans tidigare filmer. Men hans känsla för det overkliga kommer ändå fram i de scener där de befinner sig i deras gemensamma fantasivärld. Hade man sett den här filmen innan man fick reda på att han skulle regissera LotR-trilogin så hade man inte blivit lika förvånad/skeptisk som man då blev när man hörde att han skulle göra den. Betyget pendlar mellan en stark trea och en fyra, ganska nära det officiella imdb-betyget.

Jo BTSM rör på sig. Långsamt och med en sjuklig eftersläpning. Lite extrapolering och överslagsräkning säger att det här projektet kan vara i hamn redan om 15 år! Men jag har dock stora förhoppningar på att tempot kommer öka när det tidiga 90-talet är förbi. Perioden då man befann sig i de ljuva tonåren och såg löjligt mycket samtida film, både bra filmer och skräp. Det man inte såg har känts svårt att förhålla sig till och mången timme har förslösats på imdb i kombination med det där hacket jag gjorde.

Det som ändå har hänt är att tre filmer har avverkats det senaste året utan att det bloggats ett ord om det. Det blir lite av en promenad nedför minnenas allé när jag ska försöka skriva ihop något om filmen som passar in i glappet mellan 1997 och 1995. A Gun for Jennifer.

Jepp, indiefilm med mycket skräp på cellulosan som avhandlar en klassisk instinkt, hämnden. Det är på pappret rätt oproblematisk hämd som avhandlas: män som våldtar och är allmänt perverterade ska skäras kuken av och dödas. Filmen lyckas ändå komplicera det lite då kvinnogänget som utför hämndhandlingarna nattetid visar sig driva en strippklubb om dagarna. Inget konstigt med det utan snarare tidstypiskt provoaktivt queerfeministiskt (Tribe 8 både i filmen och på soundtracket) men man får klura en del över huruvida det är rättmätig individuell hämnd som är drivkraften eller ett generellt manshat a la Solanas. Hursomhelst förtjänar män/patriarkatet alltid en känga eller två och då är den här filmen exemplarisk med sin blodiga och råa attityd.

Om jag bara mindes hur man använde mitt betyg-plugin så hade filmen fått en trea. Även om jag börjar känna mig rätt trött på betygsättandet. Egentligen räcker det med ovanstående utläggning och så får den andra projektdeltagaren som nuförtiden arbetar på distans minnas/tycka till i kommentarerna om det så behagar henne.

Varje år får jag ett årsbesked från min bank angående mitt värdepapperinnehav. Varje år får jag ett skriftligt hån på posten som påminner om de 8000 spänn jag förlorade på tre månader. Men samtidigt är jag glad för att få en årlig påminnelse om att det här med aktiemarknaden inte är något för mig. Det känns speciellt skönt att jag inte har anförtrott några besparingar åt marknadens nycker nu när all världens marknader verkar kollapsa. Nog för att de flesta aktier går plus om man har ett längre perspektiv, men det skulle nog vara svårt att inte få magsår och panik av den senaste tidens nyhetsrubriker.

Ovanstående är från ett utkast som jag idag hittade i min blogg. Jag skrev det för drygt ett år sedan (28/1 -08) och har således hunnit få ännu ett bankbesked som påminner mig om hur dålig jag är på att ”göra affärer”. Men framförallt så har vi fått en ”finanskris”.

Principen som väglett oss de senaste decennierna är ju att en avreglerad marknad magiskt ska reglera sig själv och så blir det jättebra och välfärd åt alla. Men det visade sig att de som hade störst förståelse för hur marknaden fungerar lurade de som inte förstod, för egen vinnings skull. Jag har dock svårt att bli förvånad eller ens upprörd eftersom det i spelreglerna väldigt tydligt står att det är just egenvinningen som ska vara den främsta drivkraften för att skapa den välfärd vi alla så hett eftertraktar.

De där 8000 kr jag förlorade på grund av att jag inte förstod vad jag investerade i känns i sammanhanget som en rätt futtig summa. Jag får väl kanske snarare vara glad att jag blev bränd i så ung ålder.

Notering: Aktierna införskaffades ~2001, precis när it-bubblan sprack. Bolaget hette då Drax Holding och var ett hett ”inside-tips” från säljaren på mitt dåvarande jobb. Ägd!

Nu töar det iof lite lätt men det har varit väldigt vintrigt och gött de senaste veckorna. Snowboardtarmen börjar rycka och slita i buken och jag har betat av en hel del nya filmer.

Standard Films Aesthetica
Forum Or Against’em
Mack Dawgs Down With People
Mack Dawgs Double Decade

Men det är två filmer som stått ut från mängden. That’s It, That’s All och Pony Tale.

Den förstnämnda är ju inte helt otippad då det är den dyraste ”extremsport”-filmen som någonsin gjorts och Travis Rice är ju inte tappad bakom en skoter om man säger…

Mycket goa panoreringar och kameraåkningar och till 10% en regelrätt naturfilm med snygga berg som åmar sig framför kameran. Visst är det kanske lite väl mycket av konstiga dubbelbakåtvolter men det är så föredömligt lite rails att en gammal gubbe som jag bara sitter och myser när det ena sjuka hoppet efter det andra radas upp i slowmotion.

Pony Tale är ett annat odjur. Inte lika hög budget men minst lika mycket kärlek till brädan, om inte mer, och så är den släppt gratis på nätet. Finns att ladda ner på pirate bay, helt jävla lagligt. Jag menar, det är ingen annan film som tar med en neighbor-grab (se ovan).

Ett hedersomnämnande förtjänar dock Double Decade som firar Mack Dawgs 20årsjubileum. En fin nostalgitripp som påminner mig om att jag snart har åkt bräda i 15 år, mer än halva livet. Låt gå att den senare hälften av de där femton har varit säsonger med max fem åkdagar. Förhoppningsvis kommer det att bli ett antal fler detta år.

Och ja, jag är för gammal och kass för att åka rails så därför hyser jag agg mot filmer som fokuserar för mycket på det och sån där ”galen” streetåkning.

Va, va sa du, jag hör lite dåligt eftersom jag har ett svärd i örat och är död (eller?)

Så har man firat allhelgona/alla helgons dag/halloween/samhain. Jävligt praktiskt när 1 november är en lördag så att man slipper den tröttsamma debatten om vilken helgdag som är rätt. Men eftersom det här hushållet är måttligt religiöst så blev det inga extravaganser igår kväll utan blott en skräckis från 1995.

Den uppmärksamme läsaren invänder genast, ”är det inte 1996 som är på tur”, och till sådana nitiska regelkramande paragrafryttare vill jag bara säga att om man skapar reglerna så får man även bryta mot reglerna när det passar. 1996 får bli nästa film.

Så vad har då Clive Barker kokat ihop under namnet Lord of Illusions? Ja det visar sig vara än rätt tam saga om gränsen mellan illusion (jordiska trix) och magi (överjävliga trix). Ett par hoppa-högt-i-stolen-scener räddade inte filmen och på slutet så balanserade jag på gränsen mellan sömn och vakenhet, inte ett bra betyg. Skrämmande låga betyg alltså:

Så är hösten här och ganska precis ett halvår senare återuppstår BTSM! Delvis skylls avbrottet på sommar och den klassiska ”det är mycket på jobbet nu” men till en stor del så berodde det nog mest på att vi höll fast vid att se Livet är underbart vilket bara ledde till följande diskussion om och om igen.

— Ska vi se Livet är Underbart?
— Ja det gör vi!
(fem minuter senare)
— Eller vi ser nåt lättsmält istället!
— Ja det gör vi!

Så fuck it, skräck-sci-fi it is!

Och anledningen till att det blev Event Horizon (1997) i onsdags var faktiskt LHC-premiären! De beryktade mikroskopiska svarta hålen fick mig att googla svarthålsdynamik för att kunna förklara händelsehorisonten (vilket, kort sagt, är gränsen där _inget_ kan undfly ett svart hål).

Viktig länk för övrigt: http://www.hasthelhcdestroyedtheearth.com/

Så filmen då. Jorå, jag tyckte att den började mycket starkt när den höll sig väl inom sci-fi-genren, typ en fyra, man går ju alltid igång på en litet-rymdskepp-dockar-med-stort-rymdskepp-scen liksom! (analys av eventuella underliggande psykologiska orsaker undanbedes) När den sen svängde över till att bli en skräckis så tappade den till en knapp trea. För mycket hoppa-till, för lite krypande ondska.

För snart tre månader sedan sågs den senaste filmen i BTSM-projektet, för en och en halv månad sen sa jag ”Vi skulle se Livet är underbart på bussen ner men jag satt och jobbade nästan hela vägen och det kanske inte var så passande med gråtfest (tror jag?) i en långfärdsbuss”. Vi ska fortfarande se Livet är underbart men det verkar som att den sitter djupt inne. Egentligen vet jag ju inte om den är så jobbig som jag tror att den är, men jag har fått för mig att det ska avhandlas hjärtskärande ämnen med hjälp av humor, dvs känslomässiga lappkast i nära två timmar, dvs inte en sån film man slänger på när man kommer hem från jobbet alt. pausar från c-uppsatsskrivande. Menmen.

Jag är dock gräsänkling två veckor nu när den andre projektdeltagaren åker från solen till solen (varför det nu är bra) så då kan jag passa på att beta av filmer som bara jag inte har sett. T.ex. Delicatessen, en film som har fått mycket skit här i hushållet, helt oförtjänt kan jag nu tillägga! En mycket rolig och bra film helt i min anda, surrealistisk fransk pretentiös buskis med snygg brunskala i fotot och snygga kombos i ljudspåret. Exempelvis scenen där hela huset låter i takt till slaktarens gökande. Jag har ju sett Jeunets andra filmer (den långa förlovningen, amelie, förlorade barnen) och gillat dem alla så jag är ju inte förvånad att även den här filmen var bra. Nåväl, bättre sent än aldrig. Stark fyra.

Andra filmer jag sett på sistonde som inte gått upp 1997:

Indiana Jones 1 (återsedd efter många år) = trea
Indiana Jones 4 (bio) = fyra, jag gillar tom. slutet
Eulogy (igår på tv) = stark trea, dysfunktionella familjer är ju kul även i verkligheten
Into The Wild = svag fyra, bra stämning men, som någon mycket riktigt påpekade, lite väl grabbig emellanåt

(”göka” är ett ord som jag använder för sällan, bra ord)

Den första filmen som hittades med min nya genreuppdelade årsguide var Last Night. Det bådar ju inte så gott eftersom det var en ganska b:ig film vars enda förtjänst var att den sporrade funderingar om vad man själv skulle hitta på på jordens sista dag. Det känns som en film som jag skulle göra om jag gjorde film: ”häftiga” vinklar, noggrant bildkomponerande och flera storylines som knyts ihop i detaljerna, men ändå tråkig och förutsägbar. Tur att jag inte är filmmakare.

Eftersom jag till vardags jobbar med ”BI” så har det känts jävligt beigt att sitta och klicka omkring på imdb för att leta filmer. Så jag tog och hämtade ner rådatat hackade in det i en databas med hjälp av tysk kvalitetsmjukvara, jmdb, och programmerade lite sql/php för att äntligen få den överblick jag letat efter på imdb.

En sida per år. 25 filmer per genre (även om det inte verkar göras så många film-noir-filmer nuförtiden) sorterade på fallande (betyg*betyg*antal_röster). Jag ska kanske försöka fundera ut en bättre viktningsfunktion men den där får duga så länge.

Behold